För en liten tid sedan råkade jag ut för en handledsskada. Klantigt nog cyklade jag med en hand på styret – jag höll i vänster handtag. I min andra hand höll jag i en telefon. När jag kom till en trottoarkant så fick jag för mig att det skulle gå bra att “hoppa” upp över kanten – med en hand på styret.

Resultatet

Naturligtvis vinglade framhjulet till vid landningen och för att kompensera, så tog jag ett fastare tag om styret… och bromsen. Vänster handbroms går till framhjulet. Så nu tog det ju tvärstopp. Min cykel är en mountainbike av det äldre gardet och stötdämparna fram är lite “trötta”. Så tyngden på framhjulet gör att jag “sjunker igenom” till botten av stötdämpningen. Här borde jag gett upp och lagt mig platt på marken – men yogan ger bålstyrka och balans, så jag håller mig kvar som en rodeoryttare på en vild tjur. All press hamnar på yttersidan av handleden. Det känns inte speciellt mycket just då, kanske tack vare adrenalinpådraget som blev vid händelsen, men det har känts rejält i 5 veckor efteråt.

Så vad gör man?

Till slut kommer tankarna: – Kanske har en sena gått av? – Kanske har något ben gått sönder och en flisa ligger i vägen för handleden? Så jag går till läkarstationen. Det kanske är lika bra att röntga handen – utifall att något är sönder på riktigt.

Vad erbjuds på en läkarstation?

Efter att ha dragit storyn om vad som orsakat skadan så följer en kontroll av handleden.

Läkaren konstaterar att handleden är överansträngd efter skadan och att smärtan förmodligen kommer från en inflammation till följd av detta. Läkaren tror inte att något är sönder och om något skulle vara brutet, så skulle det redan ha läkt ihop.

Nu följer det som får mig att fundera.

Vad vill läkaren göra nu?

Pang på rödbetan! Läkaren börjar ordinera inflammationsdämpande mediciner – och frågar om jag tål Diklofenak.

Ursäkta?!

Det finns INGEN som tål Diklofenak.

Jag har dessutom opererat mig 3 gånger senaste 10 åren och fått Diklofenak som smärtstillande och inflammationsdämpande. Min kropp svarade direkt. Visst – smärtan dämpades säkert. Men min kropp började rensa och den rensade så in i norden att jag luktade som ett helt äldreboende som får 20-30 tabletter i blandade mediciner varje dag per person. Min fru klarade inte att ha mig sovande i samma rum – jag stank som ett as. Inte ens jag själv mådde bra in min närvaro.

Det var först vid 3:e och sista operationen som jag förstod sambandet. Diklofenak = Min kropp försöker rensa bort skiten ur kroppen = Jag stinker som ett as.

Tillbaka till varför.

Så varför ville läkaren skriva ut detta läkemedel till mig?

Naturligtvis ville läkaren hjälpa mig. Men det var uppenbart för mig när jag ifrågasatte utskrivningen av läkemedel att läkaren blev rubbad i sina rutiner. Läkaren blev nervös. Det var ju såhär det skulle vara. Patient kommer in – Patient förklarar problem – Läkare undersöker – Läkare ordinerar medicin – Medicin säljs – och???

Läkaren gav mig förslag på 3-4 olika inflammationsdämpande mediciner. Till slut gick det upp för läkaren att jag inte skulle hämta ut några mediciner – att jag ville läka på ett naturligt sätt.

-Hmm, jaa. Vi har ju rehab också… Här har du numret till dem.  Du kan ju boka en tid där.

Mötet med läkaren var inte bortkastat – Jag fick adekvat information om min skada. Insikten att det handlade om en inflammation pga överansträngning gjorde att jag kunde gå hem, binda en handduk runt handleden under tiden jag jobbar – ta av handduken då och då och utföra lätt massage och stretch. 3 dagar senare så har jag blivit 75% bättre i handleden.  UTAN inflammationsdämpande mediciner.

 

Läs i FASS om Diklofenak

Idag dök denna video upp – Den förklarar ganska bra vad det handlar om.

Snabb resumé – Läkaren ordinerar mediciner – Patient tar mediciner – Läkemedelsföretagen tjänar pengar – Läkemedelsföretagen efterskänker kapital till Läkare, Sjukhus och Personer i ledande ställning – Patient blir ofta sjukare av mediciner – Läkare ordinerar mer mediciner – Läkemedelsbolagen tjänar ännu mer pengar.

Ät sunt – Ta hand om dig – Ta inte mediciner om det inte är nödvändigt – Ifrågasätt din läkares ordinationer av mediciner – Våga fråga efter alternativ